Verktyg för hunduppfödare

I den här artikeln riktar vi strålkastarljuset på hållbart avelsarbete och presenterar kort hur Svenska Kennelklubbens tjänst Avelsdata, RAS-dokumenten och klubbarnas avelsråd kan vara ett viktigt stöd för dig som hunduppfödare.

Vi har även med kaptitel sex - avel - i statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter* som fastslogs maj 2020. Allt för att du ska bli en så bra och påläst uppfödare som möjligt. Ju mer du sätter dig in i din ras, din hunds familj och de enskilda avelsdjuren, desto större chans har du att göra ett bra avelsarbete - och val. 
*Läs hela föreskriften här

SKKs Avelspolicy
Avel och uppfödning av rashundar* är fundamentet i Svenska Kennelklubbens (Hundägarnas riksförbund) verksamhet. Hundavel, och därmed hundrasers utveckling, grundas på uppfödarnas val av avelsdjur samt på den användning som dessa får. Ärftlig variation är en förutsättning för hundraser och deras möjlighet att anpassas till framtidens krav. Avel och utveckling av rashundar ska därför vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet eller funktion eller tömmer rasen på genetisk variation. Avel och uppfödning ska också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler. 
*Även om Svenska Kennelklubben främjar avel med rashundar så är också andra hundar välkomna i organisationen, men den som föder upp hundar inom organisationen måste hålla sig till registrerade hundar av erkänd ras. Läs mer om blandhundar på SKKs hemsida.

1. Avelsdata 

Tjänsten Avelsdata är konstruerad för uppfödare och avelsråd. Man skulle kunna säga att programmet har tre huvudområden: info på individnivå, info på rasnivå och inavelsberäkningar. Hur mycket information man kan få via Avelsdata beror på vilken hundras man intresserar sig för. 

2. RAS

De allra flesta svenska uppfödare är oerhört ambitiösa och vill sin ras väl. Det är därför ofta viktigt att den kull man producerar också är bra och en tillgång för rasen i dess helhet. Men hur vet jag vad som är viktigt för just min ras? Flera väsentliga svar hittar man i RAS, den rasspeci­fika avelsstrategin.

3. Avelsfunktionärer (klubbarnas avelsråd)

Det åligger varje specialklubb att ha ett avelsråd. I Svenska Ken­nelklubbens typstadgar står: ”för att nå uppsatt mål ska klubben lämna information och råd i avelsfrågor i enlighet med av SKK upprättade riktlinjer.”

Avelsråden är i första hand informatö­rer. De ska ha en god kunskap om sin hundras: populationsstorlek, avelsstruktur och avel­straditioner, status beträffande hälsa, mentalitet samt exteriör. Det betyder att avelsrådet i bästa fall har en övergripande bild av rasens situation och utifrån ett vidare perspektiv kan hjälpa tikägaren en bit på vägen. Avelsråden bör dessutom vara uppdaterade när det gäller registrerings­regler och i högsta grad när det handlar om de rasspecifika avelsstrategierna, RAS.

Obs! Informationen ovan är tagen från SKKs hemsida

6 KAP. AVEL

Grundläggande förutsättningar för att avla med hundar och katter

1 § För att hundar och katter ska få användas i avel ska följande krav vara uppfyllda:

1. Föräldradjuren ska ha lämpliga anatomiska, fysiologiska och beteendemässiga egenskaper och dessa egenskaper får inte riskera att påverka negativt varken föräldradjurens eller avkommornas hälsa och välfärd.

2. Föräldradjuren ska vara i god fysisk och psykisk hälsa inför parningen.

Allmänna råd till 6 kap. 1 §

En veterinär bör bedöma om en tik som är sju år eller äldre är lämplig att användas i avel.

2 § Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för.

Förbud att avla under vissa förutsättningar

3 § Hundar och katter får inte användas i avel om någon av följande punkter är aktuella:

1. De har sjukdomar, letala anlag, defekter eller andra egenskaper som kan nedärvas och kan medföra lidande för deras avkommor, eller kan hindra avkommorna att bete sig naturligt.

2. De är eller är med stor sannolikhet bärare av recessivt anlag för sjukdom, letala anlag, defekter eller andra egenskaper som kan medföra lidande eller negativt påverka avkommornas naturliga beteende, såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag.

3. Parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman. Med funktionshinder avses ett tillstånd som försvårar naturliga beteenden eller funktioner hos djur.

4. De uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer.

5. De saknar normalt utvecklade könsorgan samt saknar sådana kropps- och fortplantningsfunktioner som är normala för arten och som främjar ett naturligt beteende.

6. Parningskombinationen kan antas resultera i ökad risk för förlossningssvårigheter.

Allmänna råd till 6 kap. 3 § punkt 3

En riskbedömning bör baseras på kunskap om rasegenskaper och närbesläktade djur inklusive erfarenheter avseende tidigare producerade avkommor. 5

Hundar och katter som har förlösts med kejsarsnitt

4 § En tik eller en honkatt som har förlösts två gånger med kejsarsnitt får fortsättningsvis inte användas i avel. Om det upptäcks anatomiska defekter i samband med det första kejsarsnittet som gör det sannolikt att kejsarsnitt kommer att behöva utföras vid framtida dräktighet får tiken eller honkatten inte användas i avel igen.

Särskilt om hundavel

5 § En tik får inte paras tidigare än vid 18 månaders ålder. Med parning avses såväl naturliga som artificiella metoder som kan resultera i att tiken blir dräktig. Om en tik får två valpkullar inom 12 månader ska tiken ges minst 12 månaders vila före nästa valpning om inte en veterinär bedömer att en kortare tid är acceptabel ur djurskyddssynpunkt.

Allmänna råd till 6 kap. 5 §

I bedömningen om en kortare period av vila är acceptabel bör veterinären ta hänsyn till tikens senaste kullstorlek, tikens kondition vid tidpunkt för parning och hur lång tid som har gått mellan löpen.

6 § Hundar får inte tvingas till parning genom att hållas fast om de uttrycker obehag eller försöker komma undan.

7 § Hundvalpar får inte skiljas från modern, eller en likvärdig tik som ersättare för henne, annat än tillfälligt så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad. Valparna ska hållas på detta sätt tills de har uppnått åtta veckors ålder. Avvikelse från den angivna tiden kan godtas om valparna helt har övergått till fast föda samt valparnas hälsa och välfärd i övrigt är god. Bedömningen av om valparnas hälsa är god ska göras av en veterinär. Hundvalpar ska under tiden tillsammans med modern eller hennes ersättare hållas i en trygg och lugn miljö.

Allmänna råd till 6 kap. 7 §

1. För att försäkra sig om att valparnas välfärd är god vid separationen från modern eller hennes ersättare bör djurhållaren ha konstaterat att tiken inte längre erbjuder valparna möjlighet att dia och att valparna inte uppvisar kvarstående motivation för att dia genom att t.ex. uppvisa frustrerat tiggbeteende riktat mot tikens juver. Valparna bör inte heller uppvisa långdragen vokalisering (gnällande) när tiken inte är hos dem.

2. Under de sista veckorna före separationen av valparna från modern eller hennes ersättare bör djurhållaren, om möjligt, hålla dem tillsammans med andra vuxna hundar.

3. Djurhållaren bör hålla valparna i sin ursprungliga uppväxtmiljö under tiden de hålls tillsammans med modern eller hennes ersättare.