"Hundvärlden har gett mig vänner för livet"

Eva von Celsing har mer än 20 års erfarenhet av hunduppfödning och har arbetat som veterinär i 35 år. Hon har specialiserats sig inom hundens och kattens sjukdomar. 

Vill du börja med att berätta lite om vem du är? 
- Jag visste redan vid tio års ålder att jag ville bli veterinär. Då tjatade jag mig till min första hund som blev verklighet 1969, jag var då femton år och hade sparat ihop till allt själv. Det blev en golden retriever från kennel Hedetorpet. Priset för en valp låg då på 750 kr och det var mycket pengar på den tiden. Sedan dess har jag även ägt labrador retriever, norfolk terrier och strävhårig tax.  

Har du några djur idag? 
- Idag har jag en jaktavlad labrador kallad SäPo som är den mest fantastiska hund jag haft. Jag har också en egenuppfödd tax, en drevchampion kallad Poppis. Sen äger jag tillsammans med en av mina mentorer inom hundvärlden tre stycken varmblodiga travare. Travhästar är ett nytt intresse sedan fem år tillbaka.

Vad brinner du för? 
- Jag tycker om föreningsliv. Det är fostrande och man möter förebilder. Man lär sig vilka som står upp och levererar det som lovats och vilka som sviker och hoppar av när det blir tufft. Sitter med i styrelser för Södermanlands taxklubb, Spaniel och Retrieverklubben och Södermanlands Veterinärförening. 

Hur länge har du arbetat som veterinär?
- Jag sökte i sex år innan jag 1980 kom in på veterinärutbildningen. Fem år senare var jag klar och har jobbat i stort dagligen sedan dess. Det var spännande att jobba i distrikt från Vilhelmina i norr till Karlskrona i söder men till slut tröttnade jag på resor och att tvätta undersökningsrockar på hotellrummet. Fick en tjänst på Djursjukhuset i Strömsholm där jag stannade i åtta år och fick där min speciella kompetens i hundens och kattens sjukdomar. Det var en bra utbildningsplats för mig med många kunniga och fina arbetskamrater. De sista 25 åren har jag drivit en privatpraktik förlagd hemma invid bostaden utan inblandning av riskkapitalister.

Vad tycker du mest om med ditt yrke? 
- Från början var det alla djur men idag är det faktiskt alla människor jag möter. Man kan stötta och resonera kring deras djur och de flesta är väldigt tacksamma. Sen stämmer inte alltid personkemin och djurägarna byter veterinär. Det blir bra för båda parter.

Varför började du med uppfödning?
- Jag hade tur att träffa uppfödare som hade kloka och sunda idéer om hundavel och det gav inspiration att starta själv. Jag har försökt att meritera mina taxtikar på till exempel drevprov men också utställning för att visa att de förhoppningsvis kan lämna avkommor som är väl så bra. Likaså uppfylla de krav som finns när det gäller rasens hälsa.

 Vad är det bästa med att föda upp hundar? 
- Jag tycker att det är fascinerande att hundar vet hur de parar sig, tikar klarar av att valpa och direkt ta hand om sin avkomma. Och att valparna – blinda och döva – hittar en spene för att överleva. Men jag måste också säga att hundvärlden har gett mig vänner för livet.

Hur länge har du hållit på med uppfödning? 
- I grova drag har jag haft taxuppfödning i 20 år och haft cirka 20 kullar.

Vilken/vilka raser föder du upp? 
- Började en gång i tiden med golden retriever i liten skala. Föder nu upp strävhårig tax med hopp om att producera långsamdrivande jakthundar. Om de dessutom är hyfsade i utställningsringen så är det ett plus. 

Vad är det viktigaste du lärt dig under åren som uppfödare?
- Det finns inga genvägar till ett bra temperament, en frimodig och trygg avelshund har för mig högsta prioritet. En öppenhet i aveln är också viktig uppfödare emellan. Man lär sig vilka som delar med sig av både framgång och motgång. Det är inget att skämmas för att det ibland går snett i avelsresultatet ur hälsosynpunkt. Skämmas kan vi göra när vi mörkar motgångar och väljer att bara skryta om framgångar.

 Har du något bra tips till den som vill börja föda upp hundar? 
- Skaffa dig en mentor inom hundvärlden. Det behöver inte vara någon som jobbar med samma ras, men varför inte? En person vars värderingar du tycker är bra, vars hundhållning och etiska värderingar du också har respekt för. Den personen kan vara ditt bollplank även om du måste ha en bra kompass själv vart du vill nå i din avel. Du har ansvar för några generationer av en viss ras under viss tid och här ska inget göras om utan du ska ha koll på rasstandarden och ha den som rättesnöre. 

Vad kommer du att prata om på föreläsningarna? 
- Fokus blir på parning, dräktighet och valpning.

 Vad ser du mest fram emot med föreläsningarna? 
- Att någon efteråt kan säga att de lärt sig någonting nytt att ta med sig hem.

Är det något annat du vill säga eller berätta? 
- Alla som arbetar med rasavel ska veta vad RAS – rasspecifik avelsstrategi – är för någonting. RAS är ett samlat dokument med information om en viss ras. Det har arbetats fram av kunniga rasintressenter. Där hittar du allt som är värt att veta om den ras du har extra intresse för, inte minst vilka utmaningar uppfödarna står inför. Mer information finns på Svenska Kennelklubbens hemsida.