Stroken var nära att krossa Gunillas dröm

Sveland Djurförsäkringars ombud Gunilla Altenmark fick vänta länge innan hon fick sin första egna häst. Under uppväxten var det bara hundar i hennes närhet. Gunillas mamma hade egen uppfödning av dvärgschnauzers och pappan var polis med flera tjänstehundar i omlopp. Hästar var dock hennes största intresse.

- När jag började skolan läste jag alla hästböcker som jag kunde hitta på skolans bibliotek och drömde mig bort om att en dag få rida. Tyvärr fanns det inga hästar i närheten där vi bodde men däremot en snäll bonde som lät mig pyssla om en kalv som han hade.

Åren gick och någon häst kom inte in i Gunillas liv. Hon gifte sig med en bruksdomare så livet har kretsat kring hundar och katter. Hon köpte sin första tervueren 1970 och varit rasen trogen sedan dess. Hon har även fött upp groenendael.

Föll ihop på marken
En varm sommardag den 7 juli 2001 besökte Gunilla en loppmarknad och plötsligt föll hon ihop och kunde inte resa sig. Flera personer kom rusandes och försökte hjälpa henne att ställa sig upp men hennes kropp vägrade röra på sig.

- Alla utgick ifrån att jag hade fått värmeslag och kom med mängder av vatten. Efter ett tag kom min man och hämtade mig med bilen och körde mig hem. Även han kom med vatten och jag tror aldrig jag druckit så mycket vatten någonsin. Det blev inte bättre så efter ett tag åkte vi till lasarettet och där konstaterade läkarna att det var en stroke och inte värmeslag.

Gunilla blev förlamad i hela vänstra sidan och hamnade i rullstol. Hon fick även svårt att tala. Hon var då 50 år gammal och tyckte att livet var över.

- Jag tänkte att nu är livet slut, det blir inte roligare än så här. När man sitter i en rullstol och behöver hjälp med allting så har man väldigt mycket tid att tänka. Jag funderade på vad jag ångrade mest. Jo det var såklart att jag aldrig hade fått rida. Så jag gav mig själv ett löfte att om jag någonsin kommer upp ur den gräsliga stolen, så skulle jag i alla fall sitta på hästryggen en gång i livet.

Tiden gick och Gunilla blev ständigt lite bättre. En dag kunde hon resa sig upp och även fast det bara var för en sekund, så var det hennes livs lyckligaste ögonblick.

Första gången på hästryggen
En sommarkväll fem år senare såg hon in i ett par kloka hästögon och för första gången i hennes 55-åriga liv fick hon sätta sig på en hästrygg.

- Jag blev i stort sätt bra efter stroken och kunde börja rida, och nio månader senare var jag till min stora förundran hästägare! Det råkade av en ren slump vara just den 7 juli! Nu i år har jag ägt min älskade häst Stikla i 12 år och vi har upplevt många äventyr tillsammans. Hon betyder verkligen allt för mig!

Läs mer om våra härliga och kunniga försäkringsombud här!